Inom området estetik har Melanotan-II fått stor uppmärksamhet för sin förmåga att framkalla melaninproduktion och göra huden mörkare. Många studier har fokuserat på att utvärdera dess effektivitet och säkerhet när det gäller solskydd och kosmetisk användning. Kliniska prövningar tyder på att Melanotan-II kan öka hudmelaninnivåerna oberoende av ultraviolett (UV) exponering, och därigenom förbättra hudens motståndskraft mot UV-strålning och minska risken för solbränna och hudcancer. Användningen medför dock potentiella risker, såsom ojämn hudpigmentering och en möjlig-men ännu inte helt etablerad-risk för hudcancer. På det medicinska området har Melanotan-II visat terapeutisk potential för vissa tillstånd.
Till exempel, hos patienter med ljuskänslighetsstörningar (såsom erytropoetisk protoporfyri), är ökade melaninnivåer i huden lovande för att lindra ljuskänslighet och förbättra symtomen. Dessutom undersöks Melanotan-II som en potentiell behandling för sexuell dysfunktion; vissa kliniska studier tyder på att det kan förbättra manlig erektil dysfunktion och kvinnlig låg libido, även om ytterligare storskaliga, långa-studier krävs för att definitivt fastställa dess effektivitet och säkerhet. Samtidigt undersöker forskare aktivt strukturell optimering av Melanotan-II och modifierar dess aminosyrasekvens för att utveckla analoger med ökad aktivitet, säkerhet och specificitet.